“Att vara framgångsrik är att vara hjälpsam, omtänksam och konstruktiv, att göra allting och alla du berör lite bättre.”
— Norman Vincent Peale
”Omvårdnad är en progressiv konst som att stå stilla är att gå bakåt.” – Florence Nightingale2
Inledning:
Denna text kommer från en examination i kursen ”Omvårdnad 2” och fokuserar på de olika omvårdnadsteorier som kommit sedan slutet av 1800-talet och som utgör grunden till den vård vi har i Sverige och i västvärlden idag. Som min lärare i detta ämne påtalade i början av kursen och som slog mig när jag gick igenom kursboken, är hur detta område dominerats av kvinnor från deras begynnelser till modern tid.
Men när jag söker på synonymer till ordet ”omvårdnad” slår det mig varför1. Orden som kommer upp är bland annat ”skötande”, ”omsyn” och även ”omyndigförklarad”. Alltså ord som främst förknippas med traditionellt kvinnliga arbetsuppgifter som antingen rör väldigt små barn eller människor som är så pass sjuka eller gamla att de inte kan ta hand om sig själva alls.
Ett manligt perspektiv på omvårdnad?
Eftersom vården idag är ett område där även män arbetar och de som vårdas är vuxna kvinnor och män samt även soldater och ledare med agens och autonomi, såväl som barn, multisjuka och äldre som är helt beroende av vårdarna. Hoppas jag här kunna komplettera kvinnornas perspektiv med ett manligt, utan att ta ifrån något av de förras avgörande insatser.
De som ligger bakom omvårdnadsteorierna som tas upp och diskuteras i denna uppgift är Florence Nightingale (1820 – 1910), Virginia Hendersson (1897 – 1996), Dorothea Orem (1914 – 2007) och Katie Eriksson (1943 – 2019).
Vad är målet för omvårdnaden enligt Nightingale?
Ett viktigt fokus i Nightingales syn på omvårdnad, som var aktiv i slutet av 1800-talet, var vikten av god hygien, renlighet hos patienter och vårdare, rent vatten, frisk luft och i allmänhet en vacker och skön miljö.3 Ett par citat från henne som styrker detta:
”Underskatta aldrig de helande effekterna av skönhet.”2
”Den första möjligheten till renlighet på landsbygden ligger i vattenförsörjning.”2
Syftet med detta var bland annat prevention (att förebygga ohälsa) som också är ett nyckelord i hennes filosofi när det gäller omvårdnad. Under sina frivilliga insatser för vården i samband med Krimkriget, lyckades hon minska dödligheten hos de skadade som togs om hand från 42% till 2 %.4 Det är möjligt att hon influerades av den samtida ungerska läkaren Ignaz Semmelweis vars vetenskapliga rön om vikten av renlighet i vården nyss hade slagit igenom.
Hon hade en holistisk syn på vården och ansåg att soldaterna under sin tid för återhämtning även skulle ägna sig åt sociala aktiviteter samt skriva och läsa. Nightingale var överlag för att öka kunskaper om hälsa och sjukdomsprevention.3
Virginia Hendersson som var mest aktiv under 1950- och 60-talet hade utöver vikten av bra miljö och hygien (något samtliga omvårdnadsteorier är överens om) ett starkare fokus på att göra de som vårdades så pass självständiga som möjligt.6 För att uppnå detta menade hon att sjuksköterskorna ska hjälpa patienterna att kunna ta hand om sig själva efter att de lämnat vården och kunna fortsätta sin behandling eller rehabilitering på egen hand.9
Henderson ansåg även att vårdare ska kunna känna igen både fysiska behov hos patienten som att äta och sova samt mer sakrala behov som att kunna utöva sin religion, kunna uttrycka känslor samt arbeta och skapa (dvs de högre behoven enligt Maslows behovstrappa)10.
Hon gjorde en lista på 14 punkter som omfattade patientens alla behov6 Men för att möta patientens nivå av autonomi delade hon in dessa i tre nivåer av omvårdnad:
- Vårdpersonal gör det mesta åt patienten, till exempel för någon med svår demenssjukdom som behöver bli matad.
- Vårdpersonal hjälper patienten delvis, till exempel guidar en patients bestick när de äter, till exempel vid hemiplegi.
- Vårdpersonal stöttar patienten när hen gör något, till exempel genom att bara finnas till hands och skapa trygghet vid matintag för någon som lider av dysfagi (sväljsvårigheter).
Dorothea Orem var mest aktiv under 1970- och 80-talet delade de flesta perspektiv som jag tagit upp från föregående omvårdnadsteorier, liksom Henderson la hon stor emfas vid att stötta patientens förmåga till självständighet och autonomi i relation till sin egen vård och hälsa, hon kallade detta ”self-care theory”.7
Hon hade även en egen motsvarighet till de tre nivåerna av omvårdnad som Henderson stipulerade, fast hon använde andra ord som: stödjande/rådgivande, partiellt kompenserande och totalt kompenserande.11
Orem hade i sin omvårdnadsteori, liksom i alla moderna omnämnda omvårdnadsteorier, ett starkt fokus på att skydda och stärka patientens egen förmåga och det som är friskt. Att fokusera på det friska i omvårdnaden kan främst härledas till Aaron Antonovsky (1923 – 1994) och begreppet ”salutogenes” som han myntade.15
Professor Katie Eriksson som var mest aktiv under 1980- och 90-talet var starkt präglad av en humanistisk grundsyn och kristna värderingar.8 Ett citat från Eriksson som sammanfattar hennes rättspatos och grundsyn på vården:
Vårdarnas arête, deras professionalism, innebär att helhjärtat ta ansvar för en värdig vård som är i tjänst för den enskilda människan och att våga göra val för det goda även om det strider mot yttre ekonomiska och organisatoriska resurser.13
Eriksson ansåg att vårdandet är en naturlig tendens hos människor överlag och att vårdens uppgift bland annat är att skapa en miljö som uppmuntrar och lyfter fram denna naturliga tendens.
Hon sammanfattade hur detta ska gå till i tio punkter i sin bok ”vårdandets ide” där hon bland annat postulerar att vårdandet är att hela samt att förutsättningen för detta är en miljö som ger vårdaren och patienten frihet att förverkliga sina innersta syften.14 Här kan vi återigen se en koppling till Maslow.10
Hur ska omvårdnaden utföras? Och vad är viktiga egenskaper hos vårdaren?
En av de viktigaste förutsättningarna för en bra vårdare eller sjuksköterska enligt Florence Nightingale var att han eller hon är välutbildad och kunnig (både i teori och praktik). Vårdaren ska enligt henne även ha en hög moral och se vården som ett ”högre kall”.5,16
Virginia Hendersson vars tid följde tätt efter Nightingale, la större fokus vid vårdarens förmåga att kunna skapa en relation till patienten och ansåg att en vårdare måste kunna vara fördomsfri och öppensinnad (till exempel respektera andras religion) och ha förmågan att sätta sig in i patientens situation (empatisk förmåga).6, 17
En bra vårdare enligt Orem och Eriksson
Dorothea Orem delar de flesta utgångspunkter med föregående nämnda omvårdnadsteorier avseende krav på vårdaren. Möjligtvis la hon ännu större emfas än de föregående på att kunna vara stöttande och rådgivande samt på förmågan att samla in data om patienten för att bättre kunna möta hens specifika förutsättningar på det sätt patienten vill.7, 11
Katie Erikssons syn på vårdandet kan sammanfattas i hennes paroll ”ansa, leka och lära”. Här syftar ordet ”ansa” på att ta hand om vårdtagarens fysiska behov samt att ge värme och närhet. Att leka syftar här på att vårdaren använder sin kreativitet för att locka fram skratt och psykiskt välbefinnande hos patienten. Slutligen syftar lärandet här främst på att uppmuntra vårdtagaren att delta i sin egen vård, att tro på sig själv och lära sig mer (utvecklas.8
Mina egna reflektioner – ett manligt perspektiv
Florence Nightingale som var den första och främsta pionjären för det som skulle bli sjuksköterskeyrket (och i förlängningen även för undersköterskor och vårdbiträden) var en starkt uttalad feminist och ansåg att sjuksköterskeutbildningen utöver att vara religiöst obunden bara skulle vara öppen för kvinnor.16
Det är lätt att känna sympati för Nightingales ilska mot de fördomar och diskriminering som låg i vägen för hennes kall att arbeta inom vården. Samtidigt anser jag att hennes ovilja mot mäns deltagande i omvårdnaden vara en otjänst både mot engagerade män, men även mot de sjuka och behövande samt kvinnorna själva som går miste om ett viktigt komplement och stöd inom vården.
Bland Nightingales efterföljare i kronologisk ordning tycker jag mig kunna se en röd tråd av allt större krav på öppenhet hos vårdtagarna samt på vikten av autonomi och ansvarstagande för patienterna (ett salutogent synsätt). Detta ser jag även som viktiga förutsättningar för att även män ska delta i större utsträckning som vårdare.
Män har trots allt varit de främsta pionjärerna inom läkarkonsten och om vi ser till psykiatrin så rekryterades främst de första vårdarna från militären, som då främst bestod av män. Nu när kvinnor börjar dominera allt mer även som läkare som tidigare varit ett traditionellt manligt yrke, borde det vara en naturlig utveckling att fler män engagerar sig som vårdare som varit ett traditionellt kvinnligt yrke.
Källor:
1. https://www.synonymer.se/sv-syn/omv%C3%A5rdnad
2. 80 kraftfulla Florence Nightingale -citat om omvårdnad och liv (2022) (kiiky.com)
5. Omvårdnad 2 av Maria Bengtsson, Maria Christidis, Ulla Lundström, Anna-Lena Stenlund och Gleerups Utbildning AB, utgiven 2021, första upplagan, fjärde tryckningen, sida 50 – 51 (Florence Nightingale)
6. Omvårdnad 2 av Maria Bengtsson, Maria Christidis, Ulla Lundström, Anna-Lena Stenlund och Gleerups Utbildning AB, utgiven 2021, första upplagan, fjärde tryckningen, sida 51 – 52 (Virginia Hendersons)
7. Omvårdnad 2 av Maria Bengtsson, Maria Christidis, Ulla Lundström, Anna-Lena Stenlund och Gleerups Utbildning AB, utgiven 2021, första upplagan, fjärde tryckningen, sida 53 (Dorothea Orems)
8. Omvårdnad 2 av Maria Bengtsson, Maria Christidis, Ulla Lundström, Anna-Lena Stenlund och Gleerups Utbildning AB, utgiven 2021, första upplagan, fjärde tryckningen, sida 53 – 54 (Katie Erikssons)
9. https://nursing-theory.org/nursing-theorists/Virginia-Henderson.php
10. https://lattattlara.com/psykologiska-perspektiv/humanistiskt-perspektiv/maslows-behovstrappa/
Ernst Robert Almgren 