Vägra låta dig utsättas för ideologisk utpressning

Att ta ställning för kvinnor behöver inte innebära att ta ställning mot män, att ta ställning för Palestinier behöver inte innebära att man är antisemit och så vidare. Falska dikotomier  som dessa och tron på ett nollsummespel är det som skapar destruktiv polarisering och stoppar konstruktiva samtal. 

När jag började första ring i gymnasiet i slutet av 90-talet, hade jag inget behov av någon politisk tillhörighet, även om jag fram till dess sympatiserade med SSU. Det var först när jag blev utsatt för hot och hat från svenskfientliga gäng och jag tog upp detta på en lektion i samhällskunskap som min lärare påstod att jag var en ”Sverigedemokrat” (ett då pyttelitet parti som vid den tiden bara hade några tusen röster och som jag aldrig hade hört talas om).

Denna förminskning av det jag hade upplevt parat med en anklagelse av att vara något jag inte var, eller är (en rasist), är det som startade en politisk bana för mig som varade hela min ungdom. Hade min lärare bara fördömt det jag blev utsatt för ”rasistisk förnedring under knivhot”, utan att dra några politiska slutsatser av detta, hade mitt liv kunnat se väldigt annorlunda ut, men det skeppet har seglat.

Är du rasist eller?

Denna fråga (eller snarare påstående formulerat som en fråga) användes effektivt av vänstern och liberaler i decennier mot invandringskritiker från 90-talet och framåt. Så fort någon vågade påtala öppet att en för stor invandring under en för kort tid kunde leda till problem, som etniska motsättningar, ökad kriminalitet och ekonomiska problem.

På kort sikt var detta väldigt effektivt, och många invandringskritiker förlorade sina jobb, blev kallade rasister i Bonnier-media eller blev misshandlade av vänsterextremister (ofta tillsammans med sina partners, barn eller föräldrar) ute på gatan eller i sina egna hem på grund av sina åsikter.

Att kalla folk för olika epitet fungerade, åtminstone på kort sikt

Men på lång sikt så blev den negativa verkligheten av den stora invandringen så pass påtaglig (precis som de avskydda kritikerna hade förutspått) att denna anklagelse förlorade sin kraft och de som använde sig av den förlorade sin trovärdighet. Och nu när jag skriver detta, 20 år senare, är Sverigedemokraterna landets näst största parti.

I en debatt mellan Danmarks tidigare statsminister Fogh Rasmussen och Sveriges tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt för några år sedan, varnade dansken för att isoleringen av ett parti som SD och ett förnekande av deras frågor ”bara kommer göra att de växer”, nu har vi kvittot på det.¹

En form av ideologisk utpressning

Denna taktik, att anklaga någon för att ha extrema åsikter om du inte delar deras syn på världen är vad jag kallar ideologisk utpressning, och detta sker från båda sidor av det politiska slagfältet (även om vänstern är kraftigt överrepresenterade) inom nästintill varenda laddad politik fråga, från skatter till abort, EU och migration.

Är du inte positiv till abort? Ja men då måste du vara för att kvinnor måste vara inlåsta i köket hela dagarna och bara föda barn. Vill du inte lägga ned kärnkraften innan vi har ett bättre alternativ? Då måste du hata naturen och tycka att katastrofen i Tjernobyl var något bra.

Vaddå är du kommunist?

Det är mer vanligt i min erfarenhet att vänstern och liberaler sysslar med denna typ av oärlig argumentering, men det kommer också från högern. Ett känt historiskt exempel är under McCarthy-eran i USA, då en amerikansk senator vid samma namn ledde vad som liknats vid en häxjakt efter kommunister. Var och en som inte var en ”helylle-republikan” kunde anklagas för att vara en spion från Sovjet eller en kommunistsympatisör, även om många i Hollywood uppenbarligen var (och är) det.  

Så vad du menar är alltså…

Ett annat fult knep som ofta används i samma veva som den ideologiska utpressningen är fultolkningar och guilt by association i diskussioner och debatter. Ett känt exempel på detta är diskussionen mellan Jordan Peterson² och nyhetsankaret Cathy Newman, där den senare i intervjun försöker lägga ord i Petersons mun (fultolka) och knyta honom till diverse extrema grupper inom den radikala högern och Manosfären, framförallt incels (guilt by association).³

Som tur var för Peterson är han oerhört skicklig verbalt och känd för att tänka igenom det mesta av han säger, därför lät han sig inte luras av Cathy Newman, istället var det hon som satte krokben för sig själv och blev känd för sin oärliga retorik.

Skapandet av klimatförnekare och vaccinmotståndare

Jag känner många som är skeptiska till att vi kan påverka klimatet särskilt mycket genom exempelvis att svenskar slutar köra bil eller äta kött, men ingen av dessa påstår (så vitt jag vet) att klimatet inte har förändrats genom tiderna eller att bland annat koldioxidutsläpp inte bidrar till detta.

Miljöaktivister och delar av framförallt vänstern har uppfunnit och lanserat kategorin ”klimatförnekare” i massmedier och skolor för att utmåla alla som inte delar deras förslag på hur vi stoppar negativa klimatförändringar som tokstollar som inte tror på vetenskap.

Pandemin var en grogrund för denna typ av utpressning

Samma sak skedde under Corona-pandemin, när de som inte trodde att ansiktsmasker kunde skydda mot virus i de flesta vardagliga situationer (vilket de inte gör), eller som inte var entusiastiska över att injicera ett relativt otestat vaccin i unga och friska människor för ett virus som främst drabbade gamla och multisjuka (precis som säsongsinfluensan).

Då började vänstern och liberaler hetsa och avhumanisera dessa genom att kalla dem ”vaccinmotståndare” oavsett om dessa var positiva till andra vaccin (vilket de flesta var och är).

När farfar hade rätt och när farfar hade fel

En annan för mig meningslös dikotomi i sammanhanget är mellan de så kallade ”progressiva” och de så kallade ”konservativa”. Jag skriver ”så kallade” eftersom jag ofta tycker dessa beteckningar är missvisande eftersom de progressivas politik sällan leder till en progressiv utveckling, och de som kallar sig konservativa inte verkar konservera något (utöver att ligga tio år bakom vänsterliberalernas senaste förslag).

Jag är progressiv eller konservativ när det behövs

Jag själv är ”progressiv” när jag anser att något behöver förändras, förnyas eller bytas ut. Jag är ”konservativ” när jag anser att något som varit sant och riktigt för längesedan fortfarande är giltigt och användbart. Jag tänker inte välja mellan att vara en ständig ”förnyare” eller en ständig ”bevarare”, det vore idiotiskt. Bland annat för att fjärma mig från denna dikotomi skrev jag följande två artiklar för sidan Maskulint:

Maskulin vision del 3 – När farfar hade rätt?⁴

Maskulin vision del 4 – när farfar hade fel⁵

Från den värsta till den sämsta responsen på ideologisk utpressning

Den värsta responsen någon kan ha på ideologisk utpressning är att köpa premissen bakom den, bli defensiv och börja ursäkta sig. Att svara med en lång invecklad förklaring på varför du inte är rasist, islamofob, vaccinförnekare, socialist eller något annat. Då riskerar du att legitimera anklagelsen som ett ärligt påstående istället för vad det är – manipulation (mot dig och de som eventuellt ser på).

Den näst sämsta responsen på ideologisk utpressning är att acceptera det epitet som personen du anklagar dig för, antingen för att bara komma vidare i diskussionen, för att provocera eller för att bara visa att du ”inte bryr dig”. Detta var den respons jag hade i slutet av 90-talet, och jag kommer gå igenom varför detta är negativt efter rubriken om ”paketlösningar”.

Det bästa sättet att svara på ideologisk utpressning är att ifrågasätta premisserna bakom den, ett par exempel:

”Vad menar du med att vara vaccinförnekare? Anser du att man måste vara positiva till alla vacciner någonsin, alla vacciner som funnits och alla som kommer att tas fram? Detta oavsett hur de är framtagna, av vem eller varför?”

”Vad menar du med att jag är socialist? Menar du att jag är motståndare till all form av marknadsekonomi? För det är jag inte. Är alla som förespråkar någon form av blandekonomi socialister? Vad är i så fall ett bra exempel på ett renodlad kapitalistiskt samhälle, Somalia?”

Ideologisk utpressning är den lates sätt att argumentera utan att behöva förklara sig, låt hen inte göra det, tvinga dem att förklara vad de menar eller att ta tillbaka anklagelsen.

Att säga nej till ideologisk utpressning gör det lättare att säga nej till paketlösningar och enkelspårighet

När du accepterar din motståndares premisser och låter dem placera dig i ett ideologiskt fack, tvingar det dig att bli förknippad med och ibland att försvara en massa idéer som ”kommer med paketet” så att säga.

När min samhällslärare försökte placera mig i facket ”Sverigedemokrat” i slutet av 90-talet, och jag i ren trots bara valde att äga den anklagelsen, så ledde det senare till at jag började köpa åsikter i en massa andra frågor som jag egentligen aldrig trodde på fullt ut.

Bara för att jag var (och är) kritisk till ohämmad invandring, betyder inte att jag är motståndare till HBTQ, till välfärd för de svagaste eller dylikt. Jag kommer aldrig låta mig utpressas till att gå med på någon fråga, och mitt råd till dig är att du inte gör det heller.

I nästa artikel kommer jag ta upp ett relaterat ämne om vikten av att inte förminska andras lidande.

Källor:

1. https://www.youtube.com/watch?v=6GRuDDYoOeo (Reinfeldt och Fogh Rasmussen)
2. Jordan Peterson – ett första steg i mäns uppvaknande? – Maskulint.se
3. https://www.spectator.co.uk/article/cathy-newman-s-catastrophic-interview-with-jordan-peterson/
4.  https://maskulint.se/om-manlighet/maskulin-vision-del-3/
5.  https://maskulint.se/om-manlighet/maskulin-vision-del-4-nar-farfar-hade-fel/