Tre pelare för en modern asatro

I min barndom spenderade jag en kort tid i söndagsskola, trots att min far avskydde religion i allmänhet och kristendom i synnerhet och min mamma var agnostiker. Troligtvis ville mina föräldrar få lite ”egentid”, något jag har full förståelse för idag som en vuxen man och som pappa till tre barn.

Men när jag lyssnade tillsammans med de andra barnen på en diakon som berättade historier om figurer som Ishmael, David och Yoshua mfl. Om fåraherdar i en fjärran öken, om deras seder, om deras syn på manligt och kvinnligt samt på det gudomliga, kände jag instinktivt att denna religion inte var sprungen ur min egen folkstam.

Men jag var, och är, ändå intresserad av andlighet, i en bred bemärkelse, och sedan tidiga tonåren har jag sökt efter en andlig tradition eller åtminstone ett filosofiskt ramverk om inte i en religiös kontext som inte känns lika främmande från mig och min särart.

Vad är religion?

Religion kommer från latinets religare som betyder att ”binda fast” och ”religio” som betyder ”förpliktelse”.¹ Religion är alltså något som binder det förflutna med vår nutid, ger oss ett sammanhang och ett släktskap med våra förfäder samt en förpliktelse till dessa.

När judarna läser gamla testamentet har det en särskild betydelse för dem, eftersom det handlar om deras folks historia (om än i mytologiserad form).

Jag kan förstå att araber känner ett släktskap med Muhammed när de läser koranen, även om deras religion också likt kristendomen i grunden bygger på judisk myt och historia, åtminstone fram till berättelsen om Mohammeds eget liv.

Givetvis har vi alla människor ett gemensamt ursprung i någon bemärkelse, men för att göra en distinktion mellan religioner och deras ursprung måste vi se till folken som dessa är sprungna ur.  I en bredare kontext kan ordet ”religion” även syfta på seder, traditioner och riter som hänger samman med dess ursprungsberättelser och kosmogoni.²

Vad är ”min” eller ”vår” religion?

Berättelserna om mitt folks historia hittar jag närmast i historieböcker, även om en del av dessa har börjat förvanskas av politisk korrekthet. Men i en religiös kontext är det närmsta jag kan komma på fornnordiska krönikor, isländska sagor eller sägner och den äldre samt den poetiska eddan.³

Men även här måste vi vara kritiska till källorna, särskilt i de fall där de som sammanställt historierna varit kristna, ofta med uppsåt att degradera vårt ursprungliga tro eller anpassa den till en kristen världsbild, som delvis Snorre Sturlasson har gjort genom att införa kristen dualism i sagorna, till exempel genom att beskriva Helheim som en version av helvetet, och gudinnan Hel som en motdvarighet till djävulen (mer om detta senare).⁴

Religion är givetvis mycket mer än gamla berättelser, men eftersom dessa utgör grunden för vår andliga bevekelsegrund är vi tvungna att förhålla oss till dem. Här finner jag två, enligt mig, lika extrema synsätt inom de flesta religioner (asatro inget undantag).

Vad asatro inte är och sannolikt aldrig kommer att bli

Den ena extremen går ut på en fundamentalistisk tolkning där man okritiskt måste omfamna allt våra förfäder gjorde och trodde på (eller påstås ha gjort). Den andra extremen utgår från att allt är relativt och att källorna inte har något värde alls. Jag kommer återkomma till mitt förslag på hur vi kan hitta en balans till detta i denna artikel under rubriken ”vårt eget Jurassic park”.

Denna del av artikeln skulle jag kunna kalla ”asatro for dummies”, eftersom dessa påståenden borde vara (enligt mig) uppenbara för alla med en grundläggande förståelse av nordisk andlighet och besläktade religiösa system.

Exakt hur våra förfäder såg på berättelserna om gudarna kan vi bara sia om, men för de flesta hedningar* idag tror jag att de följande tre påståendena är ganska okontroversiella;

1. Berättelserna om gudarna är inte bokstavliga.
2. Det finns ingen central auktoritet, och har aldrig funnits, som en påve, Vatikan eller dylikt inom asatro.
3. Det finns ingen tydlig gräns eller dikotomi mellan ondska och godhet inom asatro som inom abrahamitiska religioner.

*Jag använder här för enkelhetens skull begrepp som ”hedningar” eller ”följare av forn sed” synonymt med begreppet ”asatroende”.⁵

Ingen bokstavlig tro

Om det finns en framtid för en svensk hednisk rörelse i någon form som liknar vad vi känner igen som asatro historiskt, men anpassad för svenska män och kvinnor i vår egen tid. Ligger denna sannolikt inte i en tro på magiska krafter, eller i en bokstavlig tro på skrifterna eller på Gudarna som de beskrivs i Eddan.

Däremot finns det i dessa berättelser, många värdefulla analogier, sedelärande berättelser med både filosofiska och psykologiska implikationer samt ett kulturellt ramverk för en andlig inställning till livet.  Hur pass bokstavligt våra förfäder såg på berättelserna om gudarna vet vi inte, men troligtvis fanns det utrymme för tolkningar då också.

Svenskar är idag ett av världens mest sekulariserade folk?⁶ även om vi fortfarande är starkt präglade av en judeokristen moral (mer om detta kommer jag ta upp i en annan framtida artikel med titeln ”inception”). Att be människor som i första hand tror på vetenskap och rationella argument, att börja tillbe gudar annat än som en metafor, är sannolikt dödfött.

Ingen central auktoritet

Det finns inte, och har sannolikt aldrig funnits någon central auktoritet inom asatro. Även bland den minoritet av verksamma hedningar som existerar idag är det närmast omöjligt att nå en koncensus över hur seden bör praktiseras i detalj.

Även i religioner där det finns centrala auktoriteter som inom Kristendom, Judendom och till en viss del inom Islam, präglas dessa åskådningar ändå av otaliga sekter med vitt skilda tolkningar av ursprungstexterna, och här tror jag inte den forna seden är, har varit eller kommer att vara ett undantag.

Så det jag uttrycker här är mina åsikter som kommer utifrån ett livslångt intresse för religion i allmänhet och hednisk tro i synnerhet, men jag tror inte på en enad hedendom, även om det givetvis finns enade samfund med gemensamma grundvärderingar (läs mer om de nio dygderna längre ned i artikeln).

Ingen enkel dualism mellan ondska och godhet

Först en disclaimer, jag påstår inte här att våra hedniska förfäder inte trodde på distinktioner mellan rätt och fel, det fanns i ganska många avseenden en tydlig åtskillnad mellan bra och dåliga värderingar samt mellan ärelösa och heroiska handlingar.

Vad jag menar med att det inte fanns någon enkel dualism i asatro, är att gudarna inte är hundra procent ”goda” eller att de entiteter som gudarna tidvis kämpar mot är hundra procent ”ondskefulla” som i synen på Gud och Djävulen i kristen tro.

En bättre uppdelning inom nordisk andlighet skulle istället kunna beskrivas med ”ordningsskapande krafter” (gudar som Tor, Tyr och Freja) och ”kaoskrafter” (som Loke, jättarna och trollen). Båda sidorna kan här gå för långt och leda till onödigt lidande eller till att hämma vår utveckling, men båda behövs. Det kan här vara hjälpsamt att göra en jämförelse med exempelvis begreppet Dao.

Den första pelaren – kulturella och sedelärande berättelser (de nio ädla dygderna)

Med kulturella och sedelärande berättelser menar jag historier (både med grund i fantasin och i verkligheten) med en sensmoral som vägleder oss i relation till vårt folks lynne (exempelvis Havamal). Flera hedniska grupper bland annat i England (som Odinic Rite) och i USA (Asatru Folk Assembly) har försökt sammanställa de viktigaste av dessa i form av de nio ädla dygerna.

Dessa finns i lite olika tappningar men i huvudsak ingår följande: mod, ära, sanning, trohet, disciplin, gästfrihet, ansvarstagande, uthållighet och äventyrsanda. Våra förfäder för tusen år sedan hade givetvis ingen kännedom om någon liknande lista, men om man läser källorna och de nordiska sagorna är denna sammanställning logisk.⁷

Den andra pelaren – psykologiska arketyper

Den kände psykologen Carl Gustav Jung skapade iden om det kollektiva undermedvetna, där olika andeväsen och gudar utgör en sorts psykologiska arketyper som är sprungen ur ett folk i relation till deras omgivning och som tar sig uttryck  i deras berättelser och andliga upplevelser i schamanistiska ceremonier.⁸

Och för att integrera dessa arketyper i vårt dagliga liv använder vi oss av sådant som riter, övergångsriter, dop med mera. Jämför här även med nutida och besläktade polyteistiska religioner som Hinduism (detta är ett ämne jag hoppas fördjupa mig inom i framtiden).

Den tredje pelaren – representanter för krafter i naturen och i kosmos

Slutligen kan vi se den forna seden ur ett mer universellt, kosmiskt perspektiv, med sin egen skapelsemyt och förklaringar till de stora frågorna om universum, naturlagarna och tidens makt med mera. Vi kan här med hjälp av modern vetenskap även tolka sådant som mikro och makrokosmos. De olika elementen som eld, is, jord. 

Världsträdet som placentan⁹ (från Vikernes och hans fru), och alltifrån blodkroppar och planeter med mera som olika aspekter av de gudomliga makterna. I den nordiska skapelsemyten har vi bland annat idén om universums begynnelse i en explosion i form av mötet mellan is och eld (ett big bang om du så vill).¹⁰

För relationen mellan olika dimensioner har vi de nio världarna där bland annat vårt hem (Midgård) och paradiset (Valhall) ingår, men även världar som Nifelheim (isriket) och Muspelheim (eldriket) med flera. Och för att beskriva tidens beskafenhet har vi berättelsen om de tre nornorna (Urd, Verdandi och Skuld) som väver livets trådar (ett tema som förekommer även i grekisk mytologi och i andra indoeuropeiska berättelser.

En modern asatro – vårt eget Jurassic Park

Först en till disclaimer för autister, idioter eller oärliga kommentarer, jag fattar att filmen Jurassic Park är fiction och att kloning av dinosaurier sannolikt inte skulle gå till på det sätt det gör i filmen. Men jag väljer ändå att använda detta som en analogi för vad jag vill förklara här. I filmen lyckas de utvinna dinosaurie-DNA från förhistoriska mygg som bevarats i bärnsten för att kunna klona dem.

Men eftersom dessa DNA-strängar inte är kompletta använder sig forskarna i filmen av bland annat grod-DNA för att komplettera dem, eftersom grodor också är reptiler antar jag? Hursomhelst när vi pratar om att ”återuppväcka” en religion som asatro, tror jag att vi måste tänka på ett liknande sätt som i filmen.

Vi kan hitta mer eller mindre ”rena lämningar” från vår egen tro i sådant som runstenar, samlade texter som förts vidare i muntlig form, i rekonstruktioner skapade av sociologer, historiker och arkeologer. Men det kommer alltid att finnas ett stort gap mellan vad vi känner till om vår ursprungliga andlighet och i hur den verkligen praktiserades under våra förfäders tid.

Därtill måste vi försöka föreställa oss hur en religion som asatro hade sett ut och praktiserats idag av moderna svenskar och europeer ifall den inte hade tvingats bort av kristnas list, krig och ränker.

Komplettera vår tro med besläktade indoeuropeiska traditioner

Vårt ”grod-DNA” i detta fall kan vara exempelvis delar av hinduismen som delar gemensamma proto-indoeuropeiska rötter med vår tro. Men eftersom den andliga verkligheten finns hos alla olika folk även om den tar sig uttryck på olika sätt i deras religioner och filosofier kan vi även ta inspiration av dessa och leta efter universella påståenden som klingar sant med vårt eget lynne och leta efter motsvarigheter till dessa i vår egen tro.

Även de abrahamitiska religionerna, inte minst de kristna, har lånat friskt av allehanda hedniska religioner och traditioner. Katolicismen består troligtvis lika mycket (om inte mer) av riter och föreställningar som hämtats från antikens Rom och Mitra-kulten, som från den judiska traditionen. Vi germanska hedningar kan med gott samvete hämta inspiration från andra, så länge de stämmer överens med vårt lynne.¹¹

Men dog den forna seden verkligen ut?

Att asatro såsom den praktiserades för tusentals år sedan inte längre existerar kan vi vara hyfsat säkra på, men detsamma gäller sannolikt för de flesta religioner som existerat längre än tusen år. De som skrev evangelierna om Jesus levde själva inte under Jesus tid. Och vi vet att judendomen som ligger till grund för såväl kristendom och Islam, i sin tur influerades av en uppsjö andliga föreställningar och religiösa kulter som judarna kom i kontakt med under sina vandringar.

Detta är anledningen till att demoner och djävlar i gamla testamentet bär samma namn som gudar och andar inom bland annat egyptiska, grekiska och andra mytologier, med namn som Seth och Baal. Samt att djävulen senare avbildats med horn på huvudet och klövar på fötterna likt guden Pan i grekisk mytologi.

Men många spår från våra förfäders tro lever alltjämt vidare i vårt moderna samhället, i namn på orter, vägar, städer, kommuner med mera. I Julfirandet (från Jolnir som är ett annat namn för Oden), i julgranen (Yggdrasil), i dansandet runt en fallossymbol som de flesta av oss fortfarande gör på midsommar och så vidare. Mycket av våra gamla seder har gått förlorat, men mycket finns kvar, och så länge de folk som dessa seder är sprungna från lever vidare, finns det hopp om en nordisk sed också.¹²

Vem eller vilka tillhör den forna seden?

Både politiskt höger- och vänsterorienterade hedningar, följare av Wicca, ”druider” och många andra har flera gånger proklamerat att ”seden tillhör oss”. Men att försöka ta patent på våra fornnordiska berättelser vars upphovsmän ingen av oss kan prata med, eller gudarna vars nyckfulla natur spinner vitt och brett från ren komik till ett kosmiskt djup. Detta är som att försöka ta patent på solen, på vatten eller valfritt grundämne.

Dessa saker bara är, och om gudarna kunde uppträda som personer vilka går att konversera med i mänskliga uttrycksformer, skulle de sannolikt roas över många av våra största skiljelinjer. Du kan gå ut och surfa på havets vågor och hävda att vågorna tillhör dig, det är lika befängt.

Asatro är en folkreligion

Det vi kan säga med största sannolikhet är att asatro med dess berättelser, seder och kosmologi är sprungen ur relationen mellan olika närbesläktade folk i deras relation till andlighet (naturen i sin högre utveckling), jorden och kosmos. Detta är unikt vårt, även om jag tror att detta inte spelar någon större roll för gudarna i den mån de kan bry sig om någonting.

Asatro är alltså en folkreligion, och givetvis kan medlemmar ur vilken grupp som helst tillbe ”våra” gudar, men för en eritrean att tillbe Oden är lite som för en norrman att tillbe Sitting Bull eller Yahwe, det är klart han kan det, men varför inte välja ett uttryck och en kommunikationsform som har rötter i hans egen tro.^13,14

Den starkes rätt – varför ”vann” kristendomen?

Jag har hört en del kristna säga att kristendomen är den sanna tron just eftersom den ”har vunnit”, detta är ett tilltalande argument för mig eftersom den ekar av Nitscheanska sentiment. Men utifrån detta perspektiv skulle vi lika gärna kunna hävda att ateismen besegrat kristendomen, i alla fall i de nordiska länderna.

Men sanningen är att den religion som ”vunnit” eller är i majoritet, bara är den som är störst just nu, på samma sätt som politiska ideologier eller livsstilstrender. Som hedning känner jag mig okej med detta, eftersom vår syn på historien är cyklisk och inte linjär som den kristna.¹⁵

Vilken andlighet som ”vinner” i framtiden är upp till oss, för mig som asatroende är detta av mindre intresse så länge jag får möjligheten att praktisera min egen andlighet obehindrat.

Framtiden för religion i Sverige i allmänhet och för asatro i synnerhet

Jag tror varken att kristendom eller asatro kommer att bli en betydande kraft i Sverige eller i Norden under min livstid, däremot tror jag att grenar av kristendomen och asatro kommer att växa sig starkare allteftersom kristendomens abrahamitiska syskon Islam kommer att få starkare fäste i vår del av världen på grund av den demografiska förskjutningen.¹⁶

Samtidigt tror jag att indoeuropeiska religioner som är besläktade med asatro, som de inom Hinduism och Buddhism också kommer att ha betydelse. Dels i och med framväxten av Indien som en ny maktfaktor i världen, och inte minst tack vare genetiska och arkeologiska upptäckter som hjälper oss att förstå mer av våra förfäders förflutna, som med Yamnaya-folket och vårt gemensamma proto-indoeuropeiska.¹⁴ I Island där asatro överlevt i större utsträckning än i många andra länder är det idag landets näst största och snabbaste växande religion, med ett samfund som är erkänt av staten.¹⁷

Förkristna och hedniska religioner är fortfarande förhållandevis små i jämförelse med de abrahamitiska motsvarigheterna, men de har växt explosionsartat de senaste decennierna. Inte bara i norden, men i Grekland och Italien återupplivas deras grenar av indoeuropeisk andlighet, och även utanför Europa som i USA identifierar sig miljontals människor som hedningar.

Även utanför västvärlden som i Egypten och Iran har också många börjat återupptäcka sina ursprungliga andliga traditioner.¹⁸

Men vad innebär detta i praktiken?

Men hur kan vi som vill praktisera asatro idag? För den som vill praktisera denna forna sed tillsammans med andra finns det organisationer som Asasamfundet¹⁹ i Sverige som verkar vara seriösa. Jag själv har inte deltagit i organiserade sammanhang på många år, jag brukade vara med i en mycket seriös grupp som hette ”Norröna Samfundet” som tyvärr inte finns längre, men vars medlemmar numer organiserar privata blot (ceremonier, offrande till gudarna).

Det finns även mer internationella samfund med bland annat säte i USA som Asatru Folk Assembly²⁰ som troligen är en av de största samfunden för asatro globalt. Men återigen så har jag ingen direkt erfarenhet av deras aktiviteter även om jag känner några mycket seriösa medlemmar i Sverige. För enskilda individers som vill upptäcka en nordisk andlighet skulle jag rekommendera att satsa mer på inre tekniker som meditation med fokus på runorna, att blota ute i naturen till förfäderna, jag kommer lämna några länkar för vidare läsning i slutet.

Vi måste återupptäcka de andliga dimensionerna

Det jag tror är viktigaste av allt är vårt utforskande av det andliga bortom alla kategorier, ”regler” och gränser. Alla religioner börjar med någon form av mystiska upplevelser, Jesus vandring ensam i öknen, Siddharta som mediterar vid ett träd, Muhammed som tar andlig diktamen i en grotta. Jag är mer intresserad av en hedning som sitter i lotusställning vid en gammal skeppssättning iklädd moderna kläder med ljudet av trummor i sitt trådlösa headset. Än jag är av ett gäng lajvare²¹ som klär ut sig till vikingar och springer omkring med horn i skogen.

Ceremoniella kläder, smycken och musik är bra för stämningen, men de är inte nyckeln till andliga upplevelser, vilket är vad jag är mest intresserad av. Om inte våra förfäders tro hade blivit undanskuffad av de kristna hade vi nog på många sätt varit som vilka vanliga moderna människor som helst är idag, fast med en annan andlig bevekelsegrund. Kanske hade vi tillbett gudarna i The metaverse, haft tempel högt upp i skyskrapor med 3D hologram som gudabilder. Kanske vi hade tagit offrat Bitcoin till särskilda ändamål i Odens namn? Bara fantasin sätter gränser!

Hur kommer gudarnas återkomst att se ut?

Kanske gudarna kommer tillbaka med nya namn under nya skepnader? Ragnarök har varit, är och kommer igen. Kanske är det Tors söner som tar vid i denna nya tid?

Att filmen Thor där exempelvis Heimdal (även kallad ”den vita guden” i källorna) spelas av en svart man, är en uppenbar provokation från seriens judiska skapare är uppenbart, även om jag gillar skådespelaren Idris Elba. Men i övrigt finns en del där att hämta i filmens estetik.

I boken om ”Astralresor” av Thomas Karlsson från Dragon Rouge, beskriver han ett mycket intressant möte med gudarna i samband med en trumresa vid en gammal skeppssättning, denna scen är ett ypperligt exempel på ett möte med gudarna som jag finner trovärdigt!²²

Min poäng är att gudarna och de krafter representerar inte står att finna i tolkningar av gamla texter, de måste upplevas genom andligt sökande och inre arbete. Hur de kommer te sig, se ut eller heta och framförallt vad de vill säga oss idag, återstår att se, höra och känna!

Rekommendationer för fortsatt fördjupning

Youtube-kanaler:

Survive the jive

Norse magic and beliefs.

Böcker:

Wotans väg: Asatro och det nordiska själskomplexet av Anders Nilsson

Den Forna Seden av Östen Kjellman (Volym 1 och 2)

Förfädernas stämmor av Wulf Sörensen

Nordisk schamanism av Atrid Grimsson

Summoning the gods av Colin Cleary

What is a rune av Colin Cleary

Northern Dawn av Stephen Edred Flowers

Asatru: a native European spirituality av Stephen A Mcnallen

Källor:

1. https://www.etymonline.com/word/religion (religion etymologi)
2. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kosmogoni
3. https://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%A4gen (skillnad mellan sagor och sägner)
4. Snorre Sturlasson | Asatemplet (wordpress.com)
5. Hedning – evl.fi Hedningar
6. Nytt forskningsinstitut ska möta kunskapsbehov i ett av världens mest sekulariserade och mångreligiösa länder – Södertörns högskola
7. NINE NOBLE VIRTUES of ASATRU (odinsvolk.ca)
8. Carl Gustaf Jung (larare.at)
9. Varg Vikernes and Marie Cachet – Paganism Explained, Part IV: Valhöll & Odinn in Yggdrasill (burzum.org)
10. Skapelsen – Nordisk mytologi (historiakanalen.se)
11. Amazon.com: The Germanization of Early Medieval Christianity: A Sociohistorical Approach to Religious Transformation: 9780195104660: Russell, James C.: Books
12. Nordisk mytologi och dess arv | Religion | SO-rummet
13. Asatrons ursprung – Nordiska Asa-samfundet
14. Odin’s Volk » Why Asatru? (odinsvolk.ca)
15. file:///C:/Users/stark/Downloads/9789004309517-B9789004309517-s008.pdf
16. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/rapport-kontroversiell-islamism-vaxer-i-sverige
17. https://icelandinsider.is/uncategorized/asatru-the-old-norse-pagan-religion-is-the-fastest-growing-religion-in-iceland/
18. https://www.nationalgeographic.com/culture/article/where-to-go-to-explore-pagan-culture
19. https://asa-samfundet.se/
20. https://www.runestone.org/
21. https://lajvbyran.se/om-oss/vad-ar-lajv/
22. ASTRALA RESOR ut ur kroppen — av Thomas Karlsson (arriba.se)