När en etnisk grupp blir en minoritet i sitt eget land förändras allt. Det vet vi, för vi har decennier av bevis i form av klagomål från minoriteter i västvärlden. Frågan är: Varför skulle det bli annorlunda för oss?
Den här artikeln undersöker vad det innebär att vara en minoritet genom att lyssna på de erfarenheter som minoriteter i väst delar. Därefter dras slutsatser om vilka konsekvenser detta kan ha för oss om vi skulle bli en minoritet i våra egna länder.
Tidigare delar i denna artikelserie:
Inledning
Sedan jag gick i högstadiet i mitten av 90-talet har skolan, media och politiker talat kontinuerligt om hur svårt det är för etniska minoriteter i Sverige och globalt. Deras perspektiv har varit tydligt: att leva som en minoritet innebär strukturella nackdelar, marginalisering och i vissa fall en osynlig kamp för erkännande.
Men när det gäller svenskar, danskar, tyskar eller italienare, så är möjligheten att bli en minoritet enligt samma instanser inte bara oviktig – det kan till och med vara något positivt. Vi uppmanas att välkomna vår egen förminskning, samtidigt som vi ser hur andra folkgruppers minoritetsställning lyfts fram som något beklagligt och värdigt vår sympati.
Bara vissa grupper får vara stolta över sitt ursprung
Etnisk stolthet är något viktigt och positivt om du är svart, jude eller same, men det betraktas som negativt, skadligt, till och med farligt, om du är vit.
Frågan är varför det är så. Varför skulle det vara rasistiskt för vissa men inte för andra att värna sin kultur, sin historia och sin framtid?
Del 1: Vad säger minoriteter själva?
Vi har omfattande forskning och oräkneliga vittnesmål om hur det är att vara en minoritet i ett västerländskt samhälle. De problem och utmaningar som rapporteras är återkommande och tydliga:
Diskriminering på arbetsmarknaden
- Etnisk diskriminering: Studier visar att personer med arabiska eller muslimska namn ofta diskrimineras vid jobbsökande i Sverige (källa).
- Diskriminering baserad på sexuell läggning: Forskning indikerar att homosexuella individer väljs bort av arbetsgivare, även om denna diskriminering är mindre uttalad i Sverige jämfört med andra europeiska länder (källa).
Underrepresentation i makt och media
Nationella minoriteter i Sverige, såsom samer, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar, har historiskt sett haft begränsat inflytande i politiska och mediala sammanhang. Trots lagstiftning för att skydda deras rättigheter kvarstår utmaningar kring representation och delaktighet (källa).
Kulturell marginalisering
Nationella minoriteter rapporterar ofta att deras språk och kultur inte får tillräckligt utrymme i det offentliga rummet, vilket leder till en känsla av osynliggörande och marginalisering (källa).
Brottslighet och utsatthet
Statistik från Brottsförebyggande rådet (Brå) visar att hatbrott med främlingsfientliga eller rasistiska motiv är de vanligaste hatbrotten i Sverige (källa).
Om dessa problem är verkligheten för minoriteter i dagens Sverige, varför skulle vi tro att det inte skulle gälla oss om vi hamnade i samma situation?
Del 2: Varför skulle det vara annorlunda för oss?
Myten om att ”alla kommer att behandlas lika” vid förändrad demografi är just det – en myt. Vi kan se hur majoritetsbefolkningen i andra länder behandlar sina minoriteter, och det är sällan med en särskild mildhet.
Historien visar att maktförskjutningar aldrig är neutrala. En ny majoritet kommer att ha sina egna prioriteringar, värderingar och mål. Frågan är: Kommer vi, som en ny minoritet, att behandlas med samma respekt och rättvisa som vi förväntats visa andra?
Del 3: Slutsats – Vad kan vi göra?
Sammanfattning
Om det är så påfrestande att vara en minoritet enligt de senaste decenniernas rapporter, varför ska vi då acceptera eller främja en utveckling där vi själva riskerar att hamna i samma situation?
Fråga dig själv:
”Om det är en tragedi för andra folk att vara minoriteter, varför skulle det vara något positivt för oss?”
Vi måste reflektera över de långsiktiga konsekvenserna av demografiska förändringar och engagera oss i diskussioner och åtgärder som säkerställer att vi inte hamnar i en situation där vi blir en minoritet i vårt eget land.
Ernst Robert Almgren 