Livet har inte blivit som jag tänkt mig, det blev bättre, annorlunda men ofantligt mycket bättre. Ibland är det vad vi tror att vi vill ha som står i vägen för vad som verkligen gör oss lyckliga.
Jag hade föredragit att min mor levt idag, och att hon hade kunnat få träffa sina barnbarn, nu blev det inte så, men jag lärde mig mycket från hennes liv och död.
Jag uthärdade många år i destruktiva förhållanden som var dömda att misslyckas. Men jag hade aldrig någonsin kunnat bli lycklig i mitt nuvarande förhållande utan mina tidigare upplevelser.
Kanske viktigast av allt; jag aldrig hade kunnat hjälpa så många andra män, utan lärdomarna från mina tidigare misstag från såväl politiken som mina förhållanden och mina närståendes bortgång.
Tänk om det behövde vara så?
Det är en del av vår mänskliga natur att grubbla, det är oundvikligt, men varför inte grubbla till vår fördel? Även om det inte går att bevisa, överväg möjligheten i att:
- Du kanske behövde gå igenom det där destruktiva förhållandet för att kunna bli den bästa partnern för någon ny?
- Du kanske behövde se dina föräldrar gå under för att du skulle kunna undvika deras misstag?
- Du kanske behövde uppleva att vara väldigt sjuk för att verkligen kunna uppskatta hur det är att vara frisk?
- Vårt land kanske behöver köras i botten och splittras för att de av vårt folk som fortfarande vill leva i frihet ska kunna skapa något nytt?
Jag tackar gudarna för att det inte blev som jag hoppades
När jag skriver detta är det bara någon vecka kvar till min fyrtioettårsdag. När jag var tjugoett drömde jag om att jobba som politiker, sitta i riksdagen och skriva böcker om politik. Jag trodde att jag skulle vara med och rädda Sverige från att bli ett otryggt, fattigt och ofritt land.
Idag inser jag hur naiv min vision var, även om jag hade goda avsikter. Men framförallt är jag tacksam för att mina ambitioner som politiker inte slog in, fyfan på ren svenska. Jag förstod det inte då, men att lyda under en partipiska och sitta i budgetförhandlingar hela dagarna var ljusår ifrån mitt verkliga kall.
Livet idag och varför jag känner mig hoppfull inför framtiden
Jag ställer fram frukost till mina barn och förundras över att de kanske inte hade funnits idag om jag hade gjort andra val för sju år sedan innan jag träffade min underbara fästmö. För tjugo år sedan var barn inte ens en del av min framtidsvision, idag är de vad jag kämpar mest för.
Jag loggar in på den nya versionen av hemsidan Maskulint som jag var med och startade för snart fyra år sedan och som jag idag driver tillsammans med män jag respekterar och högaktar. Det jag ser gör mig stolt, tacksam och hoppfull inför framtiden.
Det är ditt fokus, inte detaljerna i din målbild som avgör
Jag kunde inte förutse något av det här, men det är bättre än något jag hade kunnat föreställa mig för tjugo år sedan. Det som gjorde att jag fick vad jag verkligen behövde var inte mina specifika planer om att bli politiker, utan mitt fokus på att ständigt utvecklas, pröva nya saker och gå bortom min bekvämlighetszon.
Jag avvek från min politiska bana, men jag skulle vilja hävda att jag påverkar samhället i en större omfattning och i en mer positiv riktning idag än om jag hade fortsatt med politiken. Jag vill inte sia om hur mitt liv kommer se ut om ytterligare tjugo år, men jag vet att det viktiga är att fortsätta fokusera på vad som är konstruktivt, positivt och uppbyggande.
Ernst Robert Almgren 